Samtidigt som jag får ett mail från min spanske älskare (som förstås inte längre är min spanske älskare utan bara en vän, men som ändå kommer att kallas för min spanske älskare för evigt) inser jag att jag har fått det att verka som att det bara är tjejer som är offer för relationskrisen. Så är det naturligtvis inte alls. Min spanske älskare berättar att han nu befinner sig i USA. Han har fått ett kanonjobb och sitter där på ett schysst kontor i Washington. Jag som alltid trott att jag ska bo i USA i några år. Men nu är det han, som aldrig ens tänkt tanken på att bo i det stora landet i väster, som plötsligt gör just det. Jag informerar honom om att jag självklart kommer att komma och hälsa på honom inom kort.
Min spanske älskare är uppvuxen i en otroligt sund och traditionell spansk familj. Hans föräldrar träffades någon gång i tonåren och lever fortfarande ett beundransvärt lyckligt liv tillsammans. Man skulle kunna tro att det är svårt att misslyckas med sådana goda förebilder. Å andra sidan är det kanske just det som är problemet. Redan någon gång i sena tjugoårsåldern efter att ha blivit bränd av ytterligare en kvinna, insåg han att han aldrig skulle kunna bli som sina föräldrar. Bitter på kärleken bestämde han sig för att trohet var överreklamerat. Jag anser förstås att det är hans sätt att skydda sig, att hålla ett avstånd och att hålla andra dörrar öppna när allt skiter sig. Han menar dock att det helt enkelt inte är naturligt att vara med bara en person. Givetvis har han svårt att hitta en partner som håller med honom om det och därmed biter han sig själv i svansen och hans bittra syn blir självuppfyllande och misslyckandet oundvikligt. Jag frågar honom om han inte vill ha barn och han svarar: ”Kanske”. Men bara om han är så livsavgörande och jordbävningsliknande kär att han hör fanfarer och trumpeter och ser blixtar och fyrverkerier varje morgon när han vaknar bredvid sin käresta. Annars får det vara. Och då är vi där igen. Tillbaka till den onda cirkeln och en stor del av hela orsaken till relationskrisen; de omöjliga förväntningarna som inte alls passar in i vår tid och i vår värld. Och samtidigt som han är med och orsakar relationskrisen, faller han självklart också offer för den själv. Han hade i och för sig precis en ganska bra relation, men så kom den där flytten till USA emellan. Och han, som knappt kan vara trogen på hemmaplan, klarar inte av det där med distansrelationer. Så nu är han sitter han där, 38 år, förvirrad och ensam på andra sidan det stora vattnet och tänker på sin lika förvirrade svenska älskarinna.
Heja Spanien
Läs även andra bloggares åsikter om kärlek, relationer, humor, vardag, funderingar, singel, älskare, barn
