Det är konstigt hur man kan fundera och fundera, men utan att komma fram till någonting och utan att de det självklara svaret. Logiskt sett har jag förstås vetat svaret hela tiden, men mina känslor har stretat emot. Men så satt jag där på tåget från München och så plötsligt, från en sekund till nästa, trillade alla bitar på plats. Alla moln skingrades och blixten slog ner rakt i mitt huvud. C är ju en helt underbar man, precis en sådan man som jag har väntat på och faktum är att det är ett under att han är tillgänglig och dessutom älskar mig så innerligt. Jag är uppenbart helt dum i huvudet om jag inte genast ger honom den mest övertygande och romantiska kärleksförklaring han någonsin fått. Jag tog upp papper och penna och började genast skriva ett kärleksbrev. Det är inget snack om saken, jag ska bli tillsammans med C igen och vi kommer att ha ett fantastiskt liv tillsammans!
Läs även andra bloggares åsikter om kärlek, relationer, humor, personligt, singel, funderingar, beslut
