Relationskrisens offer

Det här är en blogg om dem som befinner sig mitt i relationskrisen. Nej, inte min personliga relationskris, utan den som finns i samhället idag. Den har inte bara drabbat Sveriges storstäder, utan de flesta metropoler runt om i västvärlden. Fler och fler singlar, färre barn och tvåsamhet som låter vänta på sig in i det sista. Jag är ett av relationskrisens offer. Medan gamlingar sitter och oroar sig för att vara den sista i bekantskapskretsen som dör, sitter 35+ åringarna och oroar sig för att vara den sista kvar som singel. Att vara ensam kvar i stan medan vännerna flyttar till hus i förorten och blir gravida är ingen drömsits. Och när rynkorna i spegeln envisas med att du närmar dig det oundvikliga 40-årsstrecket och den biologiska klockan inte längre stillsamt tickar i bakgrunden utan har övergått till alarmläge och den ovälkomna tanken ”Vad är det för fel på mig?” knackar på allt oftare är det inte alltid så lätt att behålla lugnet. Det är om det som denna blogg handlar. Inte om ”Sex and the city”-livet, inte om partypinglornas vilda singelliv. I filmen om ”Sex and the city”- tjejerna löser sig allt tio år senare. Men vad händer om det inte har löst sig tio år senare? Vad gör man när krogen känns lika lockande som ett självmordsuppdrag och när vännerna sitter stillsamt hemma i villan och har TV-kväll med barnen och man själv…. Ja, när man själv är själv. Häng med på en tur till de övermogna tonåringarnas värld. Följ tävlingen mellan 40 och Kärleken. Ja, inte för att bara en av dem kommer fram. Jag är övertygad om att båda oundvikligen kommer in i våra liv så småningom. Frågan är bara vad som snubblar in över mållinjen först. Jag är 37 år och två månader. Nu kör vi!